Det fortsätter röra på sig inom assistansen. Det är val 2022 och nu tycks samtliga regeringspartier ha fått upp ögonen för assistansen. Schablonen är på tapeten, det föreslås nya utredningar, samtidigt som LSS-utredningen är på remiss och utredningen ”Stärkt assistans” är under full gång. Vi försöker sammanfatta några av de senaste veckornas mer intressanta utspel nedan.
Statligt huvudmannaskap?
I veckan som gick kunde vi läsa att Vänstern tillsammans med Kristdemokraterna och Moderaterna krävt att en utredning tillsätts som ska lägga ett färdigt lagförslag gällande införande av ett statligt huvudmannaskap för all personlig assistans innan valet 2022. STIL var snabba med att påpeka att ett förstatligande av assistansen utan att samtidigt förändra försäkringskassans behovsbedömningar är mycket farligt.
Den stora nyheten i detta är egentligen att Moderaterna tagit ställning och uttalar sig progressivt i fråga om assistansen. Förslaget om ett förstatligande av hela assistansen är i sig självt ingenting nytt. Precis som STIL påtalat vore dock en förändring under nuvarande omständigheter riskfyllt – assistansen är väldigt hårt ansatt och en reformering av behovsprövningarna, sannolikt även av lagstiftningens, krävs för att säkerställa att assistansen framöver kan återgå till att handla om individens behov och förutsättningar istället för kostnadsminskning.
Staten sparar pengar på den personliga assistansen
Samtidigt som budgetpropositionen för 2021 innehåller förslag om att höja schablonersättningen frän de gångna sex årens 1-1,5% till 3,5% kommer färska siffror gällande vad den personliga assistansen kostar staten. För 2020 beräknas kostnaderna bli nästan en halv miljard lägre än förväntat. Siffrorna beror enligt regeringen huvudsakligen på att antalet assistansberättigade fortsätter minska. Under budgetåret 2019/2020 beräknas antalet assistansberättigade minska med hela 300 personer och minskningarna lär fortsätta till 2023 om inget drastiskt sker.
Assistanskoll, som hämtat informationen från regeringens budgetproposition, skriver att minskningen sägs bero på nuvarande domstolspraxis och hur denna tillämpas. Det är med andra ord uppenbart även i konkreta siffror att den personliga assistansen fortsätter stympas. På Tindra konstaterar vi, igen, att en höjd schablonersättning och eventuella förändringar i huvudmannaskapet på inget vis är tillräckligt när det kommer till kärnfrågan – vilket värde har en människas liv i vårt samhälle? Vi måste ha lagstiftning, praxis, metoder och ersättningar som möjliggör delaktighet och ett liv på lika villkor, oberoende av funktionsvariation.
Utredningen Stärkt assistans skapar möjlighet att utveckla assistansen åt rätt håll
Cecilia Blank på Riksföreningen JAG ser positivt på utredningen och menar att den kan skapa förutsättningar för assistansen att utvecklas åt rätt håll. Utredningen har som uppgift att stärka rätten till personlig assistans och tittar på tre av de områden där stora försämringar skett det senaste decenniet. Områdena är behov av assistans för egenvård, behov av assistans i form av kontinuerlig tillsyn samt hur stor del av barns behov som anses tillgodosett genom föräldraansvar.
Till skillnad från andra utredningar håller “Stärkt assistans” enligt Cecilia en god ton. Det tycks inte finnas några underliggande spardirektiv eller kostnadsbegränsningar i utredningens direktiv och Cecilia, som själv ingår i utredningens expertgrupp, har stora förhoppningar. Den avgörande skillnaden är att utredningen till skillnad från tidigare utredningar inte har till uppgift att spara pengar på assistansen, utan fokuserar på hur insatsen kan utvecklas och förbättras.
Liberalerna har tidigare uttalat sig om utredningen och vill att den ges tilläggsdirektiv om att lämna lagförslag för att stoppa minuträkning och uppdelning av grundläggande behov, en vilja som även Cecilia delar. Just denna uppgift är det nämligen inte någon som har fått i förslag att lösa ännu, ingen av de utredningar som för närvarande är på tal har det på agendan.
